Det har hänt så otroligt mycket sen sist jag skrev.
Jag slutade med Lyrica och Zyprexa och gick ner 20 kilo. Jag har träffat en kille som jag nu bor med och min hund har hunnit fylla ett år.

Jag har fått nya diagnoser och har börjat gå hos Soc för att få försörjningsstöd.

Den värsta diagnosen är Bipolär sjukdom. Hatar den. Finns en del som lever med Bipo hela livet eftersom den inte går att bota utan bara att lindra. Fyfan vad jobbigt det känns. Det betyder att jag kanske inte kan få barn eftersom jag kan vara beroende av starka anti-psykotiska mediciner för att fungera genom livet.

SUG!

Min pojkvän är och jobbar med sin pappa och bror i deras garage och jag är själv hemma. Hatar det. Får mig att tänka på mitt förra förhållande där jag bara satt hemma och väntade på honom hela dagarna. Vill verkligen inte att det ska bli så igen. Jag är rädd.

Har nästan konstant tankar på att dö. Jag tänker på hur lätt det skulle vara. Har ju piller hemma så det räcker och blir över. Jag tar inte alla mediciner som jag tog förut, men de står fortfarande i mitt medicinskåp. Jag är som nåt jävla apotek. Har allt. Skulle vara så lätt att bara ta en näve gott och blandat med piller och sen är det slut på helvetet. Är rädd för att drömma mardrömmar i all evighet. Vad händer när man dör?

Det sugigaste med att dö skulle vara att jag aldrig mer fick se min hund. Han är ju min bäbis.

Fuck it. Jag går ut och röker och hoppas att det blir bättre sen...