Den här bloggen handlar om mig; skilsmässobarn, våldtäktsoffer, tsunamioffer, komplicerad älskare och självhatare.
Jag är mitt i livet och har en kärleksfull familj som ställer upp till varje pris, jag har en hund som är mitt livselixir - han är anledningen till att jag lever.

Inuti mig finns ett garnnystan som har trasslats ihop till den grad att jag inte kan hantera det längre. Jag har inget tålamod och det är till min nackdel när det enda man kan göra är att ta dag för dag. Jag vill må bra NU - inte sen. Och det är väl egentligen något som alla vill. Man vill ju bara må bra. Resten kommer lösa sig.

Jag har legat inne på psykiatrisk vårdavdelning ett flertal gånger. Den första gången i två månader och kom ut en vecka före jul. Jag blev inlagd på grund av ett självmordsförsök den 28 september, då jag försökte strypa mig med en halsduk på mitt rum mitt i natten.
Andra gången blev jag inlagd strax före jul pga att en nära vän hade tagit livet av sig och jag kunde inte hantera känslorna runt händelsen.
Tredje gången åkte jag in akut pga en psykos som framkallats av att jag blivit drogad av rohypnol på krogen av ett ex, de på akuten trodde inte att jag blivit drogad utan att jag försökt ta livet av mig och jag skickades akut vidare till vuxenpsyk med övervak.
Fjärde och femte gången blev jag inlagd pga självmordsplaner. Hade börjat om med mitt självskadebeteende och fick starkare och starkare tankar på att dö.

Den här bloggen hanterar de två största ämnena i världen; nämligen liv och död. Det är vad jag pendlar mellan varje dag. Varje dag är en kamp och jag får slåss för att orka komma igenom ångestattackerna och försöka hantera smärtan av allt som har hänt.

Ingenting är enkelt för mig och ingenting är självklart.
Här får ni följa mig i min kamp och min väg mot ett bättre liv.