2,3,4

P frågade om han kunde åka bort på jobb vecka 2, 3 och 4.
Hade jag varit en normal flickvän hade jag sagt ja utan problem direkt. Tyvärr fungerar jag inte så.
Istället fick jag cpångest och svepte det som var kvar av theralenet och tog en hel imovane istället för en halv som jag brukar.

Det är klart jag kommer säga att han får åka. Det ger ju bra pengar och vi har inte råd att han ska säga nej till bortajobb.
Men min själ kommer att gå sönder.

Jättekul precis innan dopparedagen.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Jag granskar kommentarerna innan jag publicerar dem,
snälla lämna inte reklam eller spam-meddelanden.

Om du har ett privat meddelande till mig kan du klicka här
.



Namn:



E-post: (ej synlig)



Hemsida/Blogg:



Kommentar:

dagboka.blogg.se
en anonym blogg om livet som skilsmässobarn, våldtäktsoffer & tsunamioffer. tankar och funderingar kring livet och vad som egentligen är rättvist.
hur mycket orkar en människa med? och vågar jag verkligen vara lycklig?