Då sitter jag i väntrummet och väntar på att bli inkallad och dömd. Eller friad.

Igårnatt var det så mycket. Och så jobbigt.
Det är fortfarande lite rött på armen. Men det är det ju ingen som ska se, så det kan omöjligt spela någon roll.

I huvudet så har jag försökt känna efter. Men idag är det blankt. Jag tror det beror på att jag kände så mycket igår.
Tom tom tom.

Borta.
Och nu har jag till och med glömt bort mitt liv.