Med gråten i halsen

Sitter och lyssnar på KT Tunstall och försöker njuta av det som är kvar av kvällen. Har systern i mitt rum och jag har hjälpt henne lite med designen på sin blogg...

Det är svårt att tänka klart, och varför fungerar jag bättre med alla piller i kroppen?
På Julafton slutade jag äta alla piller. Inte ens vid behov medicinen tog jag. Jag tyckte jag blev klarare i huvudet men jag började må sämre fysiskt; magont, dålig i magen, huvudvärk, ljudkänslig, illamående och yrsel. Inte så fantastiskt.

Jag berättade detta för min pappa häromdagen och då blev han inte särskilt glad utan ringde till avdelningen och frågade vad vi skulle göra, och hur vi skulle göra. Dom tyckte jag skulle ta mina piller och på måndag ringa till en läkare och göra upp en nedtrappningsplan.
Så det är vad vi har gjort. Eller jag har gjort. Jag äter mina piller, blir grötig i huvudet, skakig i händerna och muskelryckningar i varannan muskel.
På måndag ringer vi en läkare och fixar så jag får börja sluta med pillerna. Jag vill inte äta piller, jag vill må bra utan. AHHH. Blir tokig på mig själv.

Hatar att jämt vara i gråt-standby.

Kommentarer
Postat av: m

jag gillar att du har skrivit ut dina "tunga bitar" ; skilsmässobarn, våldtäktsoffer & tsunamioffer här på sidan!

Det är bra!

2010-01-02 @ 20:30:34

Kommentera inlägget här:

Jag granskar kommentarerna innan jag publicerar dem,
snälla lämna inte reklam eller spam-meddelanden.

Om du har ett privat meddelande till mig kan du klicka här
.



Namn:



E-post: (ej synlig)



Hemsida/Blogg:



Kommentar:

dagboka.blogg.se
en anonym blogg om livet som skilsmässobarn, våldtäktsoffer & tsunamioffer. tankar och funderingar kring livet och vad som egentligen är rättvist.
hur mycket orkar en människa med? och vågar jag verkligen vara lycklig?