Spenderat helgen vid vatten. Jag har saknat vatten. Det forsande ljudet, det milda ljudet av vågor som försiktigt väter sanden eller stenarna vid havskanten.
Det är något magiskt med vatten. Det är helande. För själen.

Nu är jag hemma. Har hunnit få både en och två olika stenar i magen. Hunnit tänka både det ena och andra, men ingenting spelar någon roll just nu.
Just nu är jag väldigt irriterad.

Hunden går mig på nerverna. Han piper och vägrar att stanna i sin korg. En redan trött matte, blir inte piggare av att leka vem-är-envisast med en pip-glad liten valp.

Mina ögon är trötta, och jag vill vara uppe sent inatt. Vet att hunden kommer väcka mig tidigt. Men det spelar ingen roll. Jag skulle ändå vara trött imorgon. Jag får ju ändå aldrig sova ut.


Om mötet med terapeuten
Terapeuten (H) var jättebra. Det kändes tryggt och hon sa många bra saker. Hon fick mig att fundera över lite grejer, och jag vågade säga saker som jag aldrig sagt högt förut. Jag har inte ens skrivit det i min dagbok. H tyckte att jag hade all anledning till att må såhär, och att hon tror att det kommer gå bra för mig för att jag kan uttrycka mig så väl.

Jag känner att det kan lösa många knutar. Det kanske till och med kan olja in min hjärna så att inga fler knutar uppstår. Vem vet?

Jag har uppdaterat 'Diagnos'-sidan lite.