Jag har nu flyttat och mina tankar har inte tagits upp av jobbiga känslor eller ekande rum.
Jag har inte hunnit känna efter, och det känns bra. Skulle vara bäst om det alltid var så.

Vi kom fram igår och jag fick ett eget rum till mig och hunden. Det känns mysigt men det är lite kallt om fötterna.
Jag har inga gardiner men datorn är på plats. Blickar ut över gårdar. Fina bilder. Känns bra, mår bra.

Fyller dagarna med släkt och lite vänner. Och med massa hund. Fyller huvudet med o-känslor. O-tankar.
Nästan som att allting är som vanligt, som om alla de dagar med tryck över bröstet aldrig hänt. Eller kanske de hände, men det hände inte mig.

Ibland får jag en sådan där verklighetsnäve i magen, och bilder från trängda nätter och tåriga dagar blir riktiga. Känslan blir lite övermäktig, men jag kan ändå hålla avstånd till den. Jag försöker klänga mig fast vid tanken att det faktiskt kommer lösa sig. Och jag orkar inte känna oro.

På fredag träffar jag min nya terapeut. Jag hoppas hon hjälper mig att nystas upp. Jag hoppas hon kan hjälpa mig att skala löken.