Det är inte meningen att vara såhär dålig på att uppdatera.
Men det är inte så att jag ber om ursäkt.

Jag är inne här flera gånger per dag när jag kollar allting annat, men jag kommer mig aldrig för att logga in. Och ändå har jag börjat tänka nu. Igårkväll kom tänkandet tillbaka.
Jag hatar att tänka.

Jag hatar att känna saker när jag inte kan känna som man ska.
Det är antingen eller. Jag har ingen gråskala. Hjälp mig hitta den.

Imorgon är det dags igen. En ny utvärdering av en ny person. Och pappa ska skjutsa mig till den.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag brukar bli så förtvivlad. Jag gillar inte att prata om mig själv.
Eller, jag vet inte om jag gillar det eller inte.

Jag tänker inte på sånt.
Jag tänker på annat. Jag känner att jag är okapabel till att välja och göra val. Jag hatar att jag låtsas som att jag väljer när jag egentligen bara velar ännu mer.
Dumma mig. Jag är dum. Elak, dum och jättedum.

Idag har det hänt många bra saker. Men just nu skiter jag i det. Jag är upptagen med att tänka på hur jävla dålig jag är. Jag har inget att komma med. Jag är bara så tom. Jag känner ingenting. Jag vill känna något.

Jag går fan sönder, för jag HATAR att inte känna något.
Funderar på att ta ett piller, men jag kommer bara börja må illa och så kommer jag inte kunna sova. Jag vill sova. Jag vill sova och bli pigg.

Men jag sover och sover och blir bara tröttare. Jag är trött hela tiden. Jag är trött jämt.
När får jag bli pigg och utvilad?

Det sliter i min kropp. Inuti sliter allting. Jag orkar inte. Jag vill skära upp ett stort sår i mig och låta allting blöda ut. Jag vill inte känna om det ska kännas såhär.

Det gör ont. Det gör så ont. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag orkar inte.
Jag är så borta. Borta. Borta. Inte här. Jag hör ingenting. Jag säger ingenting.

Jag finns inte. Jag kan inte finnas. Hur ska det gå till när det känns såhär.
Det känns som om allting är en lögn. Jag är en lögn.
Jag är hungrig hela dagarna, men jag äter ingenting. Jag kan inte. Jag öppnar kylskåpet och tittar in, men jag kan aldrig äta något. Jag är hungrig så jag får ont i magen när jag rör på mig, men jag kan ändå inte äta något. Jag kan bara äta middag om någon annan lagar den. Men jag kan inte äta mycket. Jag blir dömätt efter några tuggor.
   Jag dricker thé i massor och mjölk. Önskar att jag bara kunde äta flytande mat. Jag orkar inte tugga.

Kan ni inte känna hur jag känner mig? Kan ni känna hur det sliter i mig? Kan ni känna hur ont det gör i mig?
Kan ni det?

Jag är inte ensam om att känna mig ensam. Men vem i helvete ska ta bort den här ödsliga ensamheten som dödar min innifrån och ut? Jag förfaller och ingen gör något. Det ska bli så bra. Men när då?
Hur lång tid tar det? Jag orkar inte. Jag vill bara falla ihop och dö.

Jag vill dö.
Jag orkar inte.
Jag vill bort.