+ Aktivitetsrunda med hunden
+ Haft på mig fina stövlar
+ Läst

Idag har varit lite grumlig. Vissa saker har varit tydliga och klara. Men när jag sitter och tänker på dagen nu, kommer jag nästan inte ihåg något. Det var svårt att komma på bra saker.

Haft en jobbig ihärdig känsla av ensamhet under kvällen. Jag har känt mig hjälplös och som om jag var fast. Bortglömd, nonchalerad, oviktig.
Jag vill bara slita mig loss och säga att jag är värd mer. Men jag är tyst. Säger ingenting. Biter ihop.
Håller allting inom mig och jag sprängs.

Jag förstår inte. Jag kan känna mig så fri, och så plötligt är det som om någon kapat mina ben.
Beroendet är ett faktum. Ett ondande faktum som skär djupa, djupa sår.

Så ensam och så trött.
Finns inget jag kan göra.

Imorgon kanske domen faller.
Hoppas den faller till min fördel.