Tankebubblor

Kontroll.
Kontroll över livet har jag inte, så vad gör jag istället?
Kontrollerar inte maten, inte ekonomin, så vad har jag kontroll över?
Ingen självdisciplin. Svårt.

Har saknat så att orden får plats på ett papper. Det har varit så fullt i huvudet att ingenting har kunnat komma ut. Men nu kommer det.

För många dagar hemma ger mig ångest och det känns som om jag skulle kunna hitta på vad som helst när ångesten kommer.
Men samtidigt blir jag rädd för att dö. Måste få styr på allt som händer i min kropp.

Kan inte förstå hur jag ska kunna leva om ett år, eller om en månad. Kan inte se det, inte känna det. V A R F Ö R?

Överväldigande ensam.
Ledsen över allt som gått förlorat.
Arg på mig själv för att jag inte är kapabel till att leva.
Försöker fly in till andra och minska känslan av att vara värdelös och hjälpa alla som behöver hjälp.
Vad är meningen med mitt liv?

Idag blev jag utskriven.
Kommentarer
Postat av: m

Kontroll är inte viktigt!



Vi måste inte ha styr på grejerna runt oss!

Låt det komma, och det fixar sig självt.

Det är inte farligt.

Det mesta går som det ska ändå, och att våga släppa kontrollen det är att leva här och nu!

Det ena kommer ge det andra.



När du vågar inse att du får lov att vara du, utan att prestera något.



Det är inte vad vi gör för andra, som gör oss värda att älskas.

Utan helt enkelt det att vi är unika individer här på jorden!



Dessutom ska du inte vara arg på dig själv, dom kommer så småningom; alla insikter du behöver!



Ha inte bråttom, låt tiden ha sin gång. Du kommer hitta det som skapar motivation, och glädje...men det tar tid.

2009-12-07 @ 23:12:47

Kommentera inlägget här:

Jag granskar kommentarerna innan jag publicerar dem,
snälla lämna inte reklam eller spam-meddelanden.

Om du har ett privat meddelande till mig kan du klicka här
.



Namn:



E-post: (ej synlig)



Hemsida/Blogg:



Kommentar:

dagboka.blogg.se
en anonym blogg om livet som skilsmässobarn, våldtäktsoffer & tsunamioffer. tankar och funderingar kring livet och vad som egentligen är rättvist.
hur mycket orkar en människa med? och vågar jag verkligen vara lycklig?