En av anledningarna till att jag har svårt att definiera mig själv som deprimerad, tror jag är att jag är övertygad om att man måste vara avtrubbad mot världen och verkligen inte klara sig själv. Lite som deprimerad på film kan vara. Antingen så är man deep down eller inte alls. Fast jag är ju medveten om att så inte behöver vara fallet.
Som min pappa sa en gång "du lever inte i en jävla film".

Trots att jag hade svårt att hitta några bra saker i förra inlägget, så har jag faktiskt lite glädjeämnen som ger mig en leende mun.
Min hund, riktigt god mat, en spektakulär film och överväldigande natur. En bra dag, kan jag faktiskt känna mig upplyft bara genom att luften känns på ett visst sätt, eller jag går förbi en buske vars lukt påminner om något varmt kring hjärtat.

Tanken på kärlek och romantik är också något som gör mig varm. Jag är ju faktiskt bara mänsklig trots allt.
Det är tur att idag är en bra dag. Jag var så ledsen hela dagen igår så jag hade nog inte orkat en till sådan dag.

Nu ska jag googla fram en spännande serie och se några avsnitt innan det är sängdags.