När min klocka ringde klockan åtta nu på morgonen så klev jag upp med en gång och beskådade hösten utanför sovrumsfönstret. Även fast jag inte var utomhus kunde jag känna i luften att: Nu, nu är det höst.
Så underbart, så mysigt! Hösten är min favoritårstid tror jag - fast jag har tendens att känna mig lägst då.

Den här dagen har börjat så fint. Jag och hunden hade en mysig morgonpromenad, mitt hår såg inte ut som en riskaka och jag hittade kläder utan problem.

Hoppas hela dagen fortsätter i samma spår, men man vågar kanske inte hoppas. Jag ska försöka att bara leva i nuet under dagen och verkligen försöka njuta av alla ögonblick som ger mig glädje - försöka hänga kvar i dem så länge som möjligt.

Det känns lovande.